Förbättra din klättring, del 2

The movement habits you develop today will affect your climbing for years to come, so take this training seriously, enjoy it, and complete climbs for the sake of their movement, not just to get to the top.

Övning ger färdighet, heter det. Vi människor är oerhört anpassningsbara. Vill man bli bra på något, så övar man, och det löser sig själv. I vissa fall är det lätt att begripa processen bakom: tränar man schack lär man sig att se mönster och begripa taktiker, lyfter man tungt stimulerar man muskeltillväxten vilket ger ökad styrka, och springer man länge så förbättrar man sin syreupptagning och får ett mer uthålligt hjärta.

Ofta är det mer komplicerat. Hur lär man sig att spela piano? Det är uppenbarligen inget som kräver någon särskild muskelstyrka eller uthållighet. Även om det är en del intelligens inblandat så kan man knappast lära sig spela piano genom att endast studera böcker: en hel del fingerteknik måste tränas in.

Motorisk inlärning

Hur kroppen lär sig och förbättrar rörelsemönster är ett stort fält som inte är utan meningsskiljaktigheter. Två rådande teorier om hur kroppen kommer ihåg rörelser är Generella motorprogram och Dynamisk systemteori.

Jag är alldeles för lekmannamässig för att säga vilken som är rätt, eller ens exakt vad de får för implikationer för teknikträning, men det är värt att påpeka att de källor jag har använt för motorisk träning inom klättring har använt sig av generella motorprogram som teori.

Inlärningsfaser

Inlärning av rörelser genomgår enligt Hague och Hunter tre faser.

1. I den första fasen lär man sig utföra rörelsen. Alla delar av rörelsen är medvetna, det krävs mycket koncentration, och den är ineffektiv. Man bör här träna rörelsen väldigt specifikt, med så få andra störande moment som möjligt. Ett exempel är att lära sig rotationer genom att att traversera på en vertikal vägg med många stora grepp nära marken.
2. I nästa fas breddar man sin kunskap. Man kan börja utnyttja rörelsen "på riktigt", även om den till en början fortfarande känns onaturlig. Man klarar ännu inte att identifiera alla situationer den kan vara användbar. Här kan det till exempel innebära att man klättrar leder som är lätta för en, men övar på att flagga extra mycket.
3. I den tredje fasen kommer rörelsen in i ens naturliga repertoar. Man väljer den automatiskt och utför den utan att kräver särskild koncentration. Det innebär givetvis inte att man är färdiglärd. Snarare är det så att mycket av ens rörelseträning är i denna fas.

Min uppfattning är att många klättrare lägger alldeles för mycket tid i den sista fasen. När du är nära toppen på ett svårt, pumpigt boulderproblem är du inte i rätt läge att träna in nya rörelser. Så man använder den rörelse man är mest bekväm med. Ibland lyckas man, men resultatet är att man förbättrade något man redan kunde.

Upplägg för teknikträning

När man börjar lära sig en ny rörelse är det lätt att förkasta den eftersom den känns onaturlig. Börja därför på en vägg med rikligt med stora grepp och fotsteg och bara utför rörelsen några gånger. Hitta vad som känns bra, i vilken situation den fungerar, och när den inte fungerar. Ta gärna hjälp av en partner för att bedöma din form.

När det känns lämpligt, övergå till teknikträning på väldigt lätta problem eller leder. Du kommer fortfarande att behöva planera rörelsen aktivt. Detta är en lång fas, men behöver inte alls vara tråkig. Fokus bör ligga på att göra rörelsen korrekt, men även att få en bredd i hur den kan appliceras.

Till slut kan du börja arbeta in rörelsen i din vanliga klättring. Men det kan fortfarande vara bra att då och då ta tid att gå tillbaka till övningsväggen och träna in gamla tekniker. En fundamental del av GMP-teorin är att man kan lära sig felaktig teknik, och sedan förstärka den genom att upprepa sina fel.

Rörelser bör tränas i början av ett pass. Träna inte teknik när du är trött. Träna inte teknik när du är stressad eller rädd. Slutligen, kom ihåg att allt är rörelser. När jag pratar om teknik kan det låta som att jag bara menar dropknees, flaggningar eller fotplaceringar, men i själva verket kan det lika gärna vara deadpoints, hänga i slopers eller tunga mantlingar.